Off the Pist

Skrivet Torsdagkväll

Efter gårdagens eskapader
i skogen tillsammans med en vän från förr kände jag mig lite småtrött, kan man lugnt sagt säga. Han lovade fint puder och en sjukt fin dörr, det slutade i galet trång skog och oräkneliga vurpor. Jag ska inte klaga, det var otroligt roligt och kändes lite som gamla tider, den killen är inte svår att sakna.

Dagen skulle fyllas med trevlig åkning, sköna carves och god choklad. Ack så fel planerna föll ut. Sofia kände sig lite gnällig och jag var inte sen att svara på det, visst, vi kanske har växt ihop fånigt mycket, men vi trivs. Efter en snabb sväng över till Lerå så åkte vi ganska omgående hem och satte oss i soffan framför "My Name is Earl" och en stor kanna té. Till min stora förvåning gillade hon den serien, jag var helt övertygad om att hon skulle vara gnällig och säga att det inte alls var hennes typ av humor eller liknande fånerier. Efter lunchen satte vi oss i sängen och fortsatte kolla. Väldigt mysigt.

De äldre i stugan går mig fånigt mycket på nerverna just nu, varför kan jag nog inte svara så konkret på. En sak kan vara det eviga "lilla gubben" och "ska du inte ha?" från den allt för hönsmammiga mamman i församlingen. En annan sak kan vara den andra mammans eviga feluttalande av ord, så att det låter som roliga ord (ex. pippi fåglar blir pippfåglar). När ska människor inse att saker är roliga kanske ungefär tre gånger? När ska desamma inse att bara för att man tjatat ut tidigare nämnda exempel så kan man gå på nästa och tro att det blir helt unikt? Det borde ju vara samma sak, eller?

Jag kommer nu på mig själv med att skriva EXAKT det som jag tycker att en blogg ska vara, ett slags personligt reflektionsforum om saker runt omkring, inte en dagbok (wickit borträknad). Det gör att jag får en innre vilja att skriva ännu mer, dock fattas ämnen att skriva om i mitt direkta... öööh... närminne? synfält? uppenbarelseomfång?
Jag kommer inte på fler ord som eventuellt kan förklara, men ni förstår.

Sen kan jag tillägga att våran TV i stugan är ungefär såhär liten (gör ett minimalt hål mellan fingrarna) och har så risig bild att om man blinkar snabbt så blir den bättre.

"Det sämsta med skidåkning är att Pjäxorna klämmer åt så över låren" - Patrik S.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback