..proudly presents Jockis...
Inspirerad av mina motgångar har jag nu äntligen, efter 6 månaders förakt insett skönheten i en blogg...
Det hela började för mig när en god vän till mig skulle åka till, tjah, Thailand eller liknande för att dyka. Han skapade en blogg för att folk skulle kunna följa hans vedermödor. Själv orkade jag följa hans resa i 3 inlägg, det vart kvällen innan, övernattning i köpenhamn och information om möjlighet att få en personlig hora beställd till rummet. Sen tröttnade jag, det var inte så intressant.
Resedagböcker förresten, dom BORDE locka tycker jag, men det gör dom föga, utom ibland, då läser man allting som står istället, ALLA dagar som har skrivits och man kastar på så sätt bort flera dyrbara minuter.
Carrie Bradshaw, namnet dyker upp så fort jag tänker blogg. Nu var det förståss så att hon skrev en kolumn i en tidning, men det var likförbannat i bloggform. Just nu, när jag sitter här på stolen med datorn i knät känner jag mig lite sådan faktiskt, skriver om fullständigt onödigt tänkande bara för att det e skoj och inne... hrmmm...
Sara började blogga i höstas... jag läste väl en del och blev sådär varm i hjärtat varje gång man såg sitt namn, då visste man att man gjort avtryck och att man betydde någonting för någon.
Fredrik, en ny person som har tagit plats i min bekantskapskrets, började blogga häromdagen, jag gissar att det var Sara som var lite skyldig där, men likadant där, man läser det och hoppas att man själv gjort avtryck.
Nog med namedrop (inte för att jag kommer hålla det...) men jag funderar på om jag ska vara lite självuttömmande, vilket ändå en blogg är, att berätta om sin dag, och hur totalt ointressant och innehållslös den har varit, då det inte riktigt stämmer att den har varit totalt innehållslös så kan jag med gott hjärta iallafall skriva om hur onitressant den har varit... here we go!
Morgnar, morgnar på lediga dagar är så brutalt ovälkomna, dom skall inträffa medans man sover helst, så icke denna. Kastade mig upp ur sängen med ett ryck klockan kvart i 9 för att ta en snabb dusch och sedan bege mig mot ön, ni vet, den där ön som har ett eget litet tåg. Möttes av en herre, Per om jag inte missminner mig, som ville ha lite data hjälp, hur han fått mitt nummer är lite av en gåta, men vem klagar över pengar? Åter in mot stan efter 2 fullständigt ointressanta timmar. Klockan är lunch, magnus har redan ätit, anna går inte att nå, Hillevi e keff som vanligt, men sara kanske?! Hon meddelar till min glädje att hon är i sollentuna och kan tänka sig att fika lite. Jag insåg när jag träffade henne att hon faktiskt borde vara , och skall bli, någon som jag umgås mer med, om hon så vill. Trevligt hade vi, satt å snackade en hel del om jobbet, då vi valde att jag skulle äta på Burger King, Service, vad är det?! Varsin latte på det och massa kloka ord om hur människor ska fungera och hur en pojkvän ska vara. Ytterst trevligt! Sedan skulle hon mot Jobbet och jag hem till soffan.
Se, hörni, jag klarade det, jag var otroligt entusiasmerande om saker som e otroligt ointressanta för ALLA, inklusive mig själv.
Ska vi se om det går att upprätthålla en slags jämn frekvens på skrivandet i framtiden? Jag sätter mina pengar på att det kommer gå sådär, alla tidigare försök till självutlämning har nämligen runnit ut i sanden förstårni!
Ikväll, Narnia... Med Anna, Daniel, Linda, Harald, Mia och Johan, han med 2 namn =)
Peace!
Det hela började för mig när en god vän till mig skulle åka till, tjah, Thailand eller liknande för att dyka. Han skapade en blogg för att folk skulle kunna följa hans vedermödor. Själv orkade jag följa hans resa i 3 inlägg, det vart kvällen innan, övernattning i köpenhamn och information om möjlighet att få en personlig hora beställd till rummet. Sen tröttnade jag, det var inte så intressant.
Resedagböcker förresten, dom BORDE locka tycker jag, men det gör dom föga, utom ibland, då läser man allting som står istället, ALLA dagar som har skrivits och man kastar på så sätt bort flera dyrbara minuter.
Carrie Bradshaw, namnet dyker upp så fort jag tänker blogg. Nu var det förståss så att hon skrev en kolumn i en tidning, men det var likförbannat i bloggform. Just nu, när jag sitter här på stolen med datorn i knät känner jag mig lite sådan faktiskt, skriver om fullständigt onödigt tänkande bara för att det e skoj och inne... hrmmm...
Sara började blogga i höstas... jag läste väl en del och blev sådär varm i hjärtat varje gång man såg sitt namn, då visste man att man gjort avtryck och att man betydde någonting för någon.
Fredrik, en ny person som har tagit plats i min bekantskapskrets, började blogga häromdagen, jag gissar att det var Sara som var lite skyldig där, men likadant där, man läser det och hoppas att man själv gjort avtryck.
Nog med namedrop (inte för att jag kommer hålla det...) men jag funderar på om jag ska vara lite självuttömmande, vilket ändå en blogg är, att berätta om sin dag, och hur totalt ointressant och innehållslös den har varit, då det inte riktigt stämmer att den har varit totalt innehållslös så kan jag med gott hjärta iallafall skriva om hur onitressant den har varit... here we go!
Morgnar, morgnar på lediga dagar är så brutalt ovälkomna, dom skall inträffa medans man sover helst, så icke denna. Kastade mig upp ur sängen med ett ryck klockan kvart i 9 för att ta en snabb dusch och sedan bege mig mot ön, ni vet, den där ön som har ett eget litet tåg. Möttes av en herre, Per om jag inte missminner mig, som ville ha lite data hjälp, hur han fått mitt nummer är lite av en gåta, men vem klagar över pengar? Åter in mot stan efter 2 fullständigt ointressanta timmar. Klockan är lunch, magnus har redan ätit, anna går inte att nå, Hillevi e keff som vanligt, men sara kanske?! Hon meddelar till min glädje att hon är i sollentuna och kan tänka sig att fika lite. Jag insåg när jag träffade henne att hon faktiskt borde vara , och skall bli, någon som jag umgås mer med, om hon så vill. Trevligt hade vi, satt å snackade en hel del om jobbet, då vi valde att jag skulle äta på Burger King, Service, vad är det?! Varsin latte på det och massa kloka ord om hur människor ska fungera och hur en pojkvän ska vara. Ytterst trevligt! Sedan skulle hon mot Jobbet och jag hem till soffan.
Se, hörni, jag klarade det, jag var otroligt entusiasmerande om saker som e otroligt ointressanta för ALLA, inklusive mig själv.
Ska vi se om det går att upprätthålla en slags jämn frekvens på skrivandet i framtiden? Jag sätter mina pengar på att det kommer gå sådär, alla tidigare försök till självutlämning har nämligen runnit ut i sanden förstårni!
Ikväll, Narnia... Med Anna, Daniel, Linda, Harald, Mia och Johan, han med 2 namn =)
Peace!
Kommentarer
Trackback