Med hopp om Julefrid

Så var premiären för jul, utan familj till ända. Nu var det förståss en sanning med variation. Vaknade av att Tove hoppade lite på mig, alltså hemma hos Sofias pappa. Frukost och en sjuhelvetes lunch. Fruktansvärt gott. Massvis med fina paket utdelades och alla var nöjda, mer eller mindre. Jag mer!

Kommunikationer förde oss till Centralen där vi fick nog och tog en taxi. Hemma hos mamma bjöds det på massor av mer att äta. Riktigt gott det också. Ännu fler fina ketar och alla, än en gång, mer eller mindre nöjda. Förhoppningsvis var alla mer nöjda.

Klappen till Harald blev otroligt lyckad, vi skrattade så att vi skrek mer eller mindre. Daniels frystejp markerade förhoppningsvis slutet på hans EVIGA tjat ;) Men vi gillar honom ändå. Johan fick ett fint dagen-efter-kit och blev, vad det verkade, riktigt nöjd =)

Spel spelades. Jag avskyr folk som refererar interna situationer med en massa citat och typisk internhumor. Saker som kan låta ungefär; "Än en gång hamnade du på Pälsskojaren". Sådant är inte intressant att läsa. Och vitsen är att man ska, på ett intressant sätt få läsa om ointressanta saker. Men vi spelade ett spel från, tjah, 50-talet som heter Pionjär. De som var våghalsiga nog att spela var då jag, Fia, Viktoria och Han, Svante... Vi blir mer och mer pariga för var dag. Lite fjantigt kanske.

Nu ska vi sova här, i vardagsrummet hemma hos min mamma. Varsin uppblåsbar madrass har vi fixat. Och en pump som lät så in i helvete.

Sedan slängde han iväg handelsboden med en jävla fart...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback