Jag minns inte riktigt...
Vilken av alla dessa krönikörer i gratistidningarna som skrev om att dom blivit drabbade av blogg, blogg som sjukdom. Hon ville igenting hellre än att komma hem, uppdatera bloggen, och skriva av sig allt som hade hänt. Hon beskrev en, i det närmaste, desperat livssituation där bloggen kom att styra hennes liv, hon tänkte hela tiden hur hon skulle formulera sig i sin blogg och hur hon skulle gå tillväga för att komma ihåg allt som hände.
Jag är där, efter 2 dagars bloggande har jag hela dagen idag gått omkring och iakttagit massor med underligheter. Alla dessa saker föll självklart ur minnet, men tanken fanns fortfarande där, Hur ska jag formulera detta i bloggen?
Julhandel, helvetes julhandel... Jag kommer inte på vad jag ska köpa till folk. Det borde komma från hjärtat, men det känns så fattigt ibland, att krysta fram klappar som varken jag vill ge, eller som de vill ha. Ta viktoria som ett bra exempel, jag vet att jag inte ska ge henne ngt annat än en chokladtomte, det e någon form av tradition, men jag kan inte låta bli att snudda vid tanken på att, då hon faktiskt är en av mina absolut bästa vänner, borde få någonting mer, någonting från hjärtat. Sen att jag ïnte kommer på någonting som jag känner starkt att jag VILL ge henne, så skiter sig hela alltihopa.
Jag tror att jag löste klappen till mamma idag iallafall, Daniel fick en snilleblixt själv och ju mer jag tänkt på det, dessto vettigare är det. Hon skall unna sig någonting, och det skall jag se till att hon gör.
Oscar är den som varit klar längst. Min bror för er utan koll. Jag fick det klart för mig redan i höstas, sen har det bara inte blivit av att jag handlat.
Men vad i helvete ger man sin flickvän som säger; Jag har massor med fina paket till dig. jag har ingenting, jag har noll koll... Smycken säger folk, javisst, jättebra, men nejtack.
Imorgon får jag bli inspirerad och förhoppningsvis inspirera själv när jag ger mig ut i skiten med Johan och Birger. Det löser sig nog tillslut.
I afton är I-afton Inställt
Jag är där, efter 2 dagars bloggande har jag hela dagen idag gått omkring och iakttagit massor med underligheter. Alla dessa saker föll självklart ur minnet, men tanken fanns fortfarande där, Hur ska jag formulera detta i bloggen?
Julhandel, helvetes julhandel... Jag kommer inte på vad jag ska köpa till folk. Det borde komma från hjärtat, men det känns så fattigt ibland, att krysta fram klappar som varken jag vill ge, eller som de vill ha. Ta viktoria som ett bra exempel, jag vet att jag inte ska ge henne ngt annat än en chokladtomte, det e någon form av tradition, men jag kan inte låta bli att snudda vid tanken på att, då hon faktiskt är en av mina absolut bästa vänner, borde få någonting mer, någonting från hjärtat. Sen att jag ïnte kommer på någonting som jag känner starkt att jag VILL ge henne, så skiter sig hela alltihopa.
Jag tror att jag löste klappen till mamma idag iallafall, Daniel fick en snilleblixt själv och ju mer jag tänkt på det, dessto vettigare är det. Hon skall unna sig någonting, och det skall jag se till att hon gör.
Oscar är den som varit klar längst. Min bror för er utan koll. Jag fick det klart för mig redan i höstas, sen har det bara inte blivit av att jag handlat.
Men vad i helvete ger man sin flickvän som säger; Jag har massor med fina paket till dig. jag har ingenting, jag har noll koll... Smycken säger folk, javisst, jättebra, men nejtack.
Imorgon får jag bli inspirerad och förhoppningsvis inspirera själv när jag ger mig ut i skiten med Johan och Birger. Det löser sig nog tillslut.
I afton är I-afton Inställt
Kommentarer
Trackback