Jockis

Föreställ er följande: Ni vaknar för sent, inser att, FAN! kläder... drar på er brallorna, och kollar vilket skjorta som är ren. Sedan ni flyttat hemifrån så har mamma slutat tvätta, stryka och hänga skjrtorna, dom tvättas nu av eran sambo som har noll koll. Knäpper hon ens upp dom? Nej! Rummet är mörkt och ni väljer en mörk skjorta. när ni väl krängt den över huvudet inser ni att den sitter på bakochfram, inte för att det känns fel med armarna eller så, utan för att kragen sitter i ansiktet. fett jobbigt när man har bråttom.

Då jag förstått att en blogg är till för att man ska skriva av sig en massa skit så är det precis vad jag tänker göra nu.

Hur ofta reflekterar ni över personer på tunnelbanan/pendeln/bussen (ja, det ni nu åker) och hur dom ser ut, hur dom verkar ha det i sina liv just för stunden och vad dom bär på. Ibland går det så långt att jag funderar på om jag ska bjuda hem någon på en fika, bara för att det e oväntat. Dessbättre sätter någonting i huvudet stopp för galenskapen innan den hinner ske, det sträcker sig till att jag bjuder hem människor jag redan känner, om en ytligt, men ändå.

Jag är verkligen skräckblandat förtjust över att ha skrivit på anställningsavtalet, det gick så fort, men han, min blivande chef sa bara att; Det här kommer bli skitbra...  Jag e inte lika säker just nu... Men men, som jag brukar resonera, så skall jag åter resonera; Det löser sig...

Jag Kom, Jag Såg, och jag tror inte mina ögon