Jockis

Ja, så, grattis alla tvivlare!

Nu sitter jag här, i skiten... allt har gått åt skogen... det enda som fortfarande är som det ska är att jag har huvudet kvar mellan axlarna.

Sen blir jag så jäävla trött på mig själv att jag inte lyckas med någonting jag lovade mig själv att lyckas med, blogga varje dag, förutsatt att du har en dator. Allt finns, utom skrivlusten, och det suger så inihelvete mycket.

Stängde med Fredde, Tanja och Maria igår, och idag är det Fredriks sista dag på McD Sky City. Han börjar sitt nya jobb på fredag minsann, han fixade jobb efter mig, börjar innan mig och slutar således innan mig. Men jag ska inte klaga, jag slutar snart jag oxå.

Jag lyckades fastna med Bridge Builder inatt, kom hem halv 2, gick å la mig halv 5... helt skadat....

Har jag verkligen koll på mitt liv? Är jag den jag tror att jag är? Klarar jag mig utan mamma? Ett entydigt svar; Nej, inte en chans...

Oprah är ju ett fenomenalt program, just nu har hon 2 gäster, en kille som var elitidrottare, körde motorcykel i New York, blir påkörd av en buss, är död när han kommer till sjukhuset, vaknar ut koma efter 8 dygn och förlorar bara halva sitt vänsterben. Han återkommer och vinner massa Marathontävlingar, är åter en elitidrottare, när han blir påkörd IGEN! Denna gången blir han förlamad... Visst, att se hans framgångshistoria är juh mysigt och häpnadsväckande, men är det inte som Southpark-avsnittet med "boy with balls on chin" försöker förklara? Det finns X antal "freaks" som bollas runt dom olika programmen och det är det dom gör. Hur kul kan det vara?!

Jag får ångestattacker över mitt nya jobb. Jag vet inte om jag kommer trivas, jag vet inte om jag kommer lyckas osv osv... MEN, vissa dagar när jag tänker på det så längtar jag massivt... Hur sjukt är inte det?

Nu sjunger en kvinna något slags ledmotiv för den här mannens stiftelse och det ser ut som ett sektmöte... Oprah är lite sjukt ;-)

Well... Kareoke hos Magnus igår så... det var otroligt roligt. Jag hade inte SÅ höga förväntningar ska jag ärligt säga, men det var otroligt roligt. Det slutade med att jag och Fredrik satt i soffan och sjöng allt... Roligast kändes det att sätta skriken i The darkness - I Believe in a thing called love.... Skrik förvisso, men rätt höga =)

Ikväll blir det vin och ost hemma hos Linda, och jag gissar att det kommer bli trevligt. Det skulle vara så underligt om det misslyckas =D

Ska nog dricka té med honung för att kurrera min stackars röst som formligen DOG efter gårdagen =D

I Believe in a thing called looooooooooooooooooove!

Ja men tjena! Jag vaknade vid klockan 6 för att åka till City Terminalen för att plocka ut skidorna som Oscar skickat från Tärnaby. Allt låter bra, Oscar ringde mig igår för att påminna mig och berätta att allt var klart i hans ände, full av förväntan således. Sedan kom bussen, jag morsar på chauffören, han plockar fram skidorna och lägger fram handen och säger; 200 spänn tack då. Hans ton inbjöd till ett "skämtar du?". Sagt och gjort, men han skämtade inte, han var stenseriös, hade tillochmed nerskrivet i en pärm. Helvete, jag ringde Sofia i panik och hoppades att hon var på T-centralen, men icke, hon stog med tandborsten i munnen.

Lösningen på detta problem blir att hon får hämta skidorna vid 1830, gate 33 på cityterminalen.

Vad som förvånar är nu att Oscar inte berättade någonting om det här, han ringde 2 gånger igår och påminnde mig och allt, riktigt snällt. Så jag frågade honom, WTF?! Han verkade nästan stött och sa att det aldrig någonsin har varit några problem och att ingen någonsin behövt betala. SÄR!

Nu funderar jag på att ta ett tidigare tåg för att få äta en McToast i lugn och ro innan jag ska jobba och vara duktig hela dagen =D

Varannan vecka barnen, Varannan vecka fest...

Fredrik sa till mig idag att han noterat att jag slutat blogga... Det är inte riktigt sant, därremot har jag varit otroligt dålig på detsamma. Jag kan tänka mig att det har varit brist på inspiration och otrolig tillgång på annat, i form av Vickitoria, the oc, samt fysisk närhet med speciellt flicka.

En annan sak jag håller för sant är nog att blogga sitt för dagen innan man läser sina vänners bloggar eller andras bloggar, på så sätt kan jag, utan att känna mig dålig, skriva om samma saker som alla andra utan att kunna bli beskylld för kopiering. Även om dessa knappast skulle beskylla mig för något kan man själv känna att det är tomt att skriva näst intill samma ord som någon annan om exakt samma sak. Bläh för det!

Ikväll är det minsann Arnold på TV har jag noterat... Terminator 2:The Judgement Day. Kanske en av dom bästa filmerna som kom i mellantiden mellan "80-talsaction-i-härlig-Sylvester-Stallone-stil" och "Otroligt-sofistikerade-genomtänkta-utan-specialeffekter-filmer" i stil med, tjah, Pulp Fiction... Inget fel i det tidigare eller det senare, men mellantiden bjöd på lite mindre pangpang, och istället en katastrofal onani i specialeffekter och totalt teknikbögiga detaljer. =D

Med risk för att härma Fredriks, garanterat stulna, koncept med dagens låt, tänker jag nu presentera en sådan idag.

Magnus Uggla - Astrologen

Så du är en tvilling, jag visste det,
det såg jag nästan direkt,
styrd utav Solen och Mars kan jag se,
vi är så gott som redan släkt.
Du är en framåt person,
som har en hög ambition,
en lycklig framtid astrologen spår,
vart du än på vägen går.

Nu tar vi sakerna i den ordningen jag kommer på dom, inte nödvändigtvis den kronologiska ordningen...

Advokaten! Advokaten vägrar kategoriskt ringa, följetongen fortsätter och allt blir bara värre och värre. Om jag inte får tag i honom snart kommer jag personligen åka till Uppsala, stövla in på kontoret och bli lite ledsen i ögat. Tror ni det hjälper eller själper?

Bakfylla! Att ha roligt på fest har sina baksidor, att inte lyckas kontrollera intaget i den önskade utsträckningen har sina baksidor det också. Jag minns i alla fall hela kvällen hos Vickitoria, och jag hade väldigt trevligt. Hoppas till gud att ingen hade otrevligt på grund av mig (Okej, Sofia gillar inte mig full men...). Pratade en massa med Michelle, det var nog faktiskt rätt bra, mina förutfattade meningar mot henne raseras varje gång jag pratar med henne, är det ett tecken?!... Hånglade med pojkar har blivit något som jag borde skära ner på lite kankse? Folk blir så stötta, men jag har trevligt minsann.

Städa! Dammsuga suger, diska suger, skräpa ner är helt okej, bara någon plockar upp efter en =)

Nu till det trevliga:

Paraktiviteter! Jag har tidigare varit relativt positiv till dessa saker som ett sätt för två vänner att föra in sina respektive i en större gemenskap, jag blir bara mer och mer positiv till det ju fler av mina vänner jag träffar i par konstelationer. Senaste tillskottet var en fikah emma hos Linda, Daniels flickvän. Damerna hade aldrig träffats så det var på så sätt rätt bra, jag menar, 1 år har gått och dom har bara hört talas om varandra... Otroligt gott fika, en eloge till linda som bakar en suverän Purjo(?!)-paj. Den var otroligt god och det var gemytligt. Hennes läägenhet var dessutom väldigt smakfull =D Efter det, bio, den typiska parfilmen Varannan Vecka, En film som handlar om frånskillda människor. Väldig mycket skratt blev det och trevligt var det.

Uppsägning! Oj, oj, Oj! Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt att ta det steget. Men så var det. Folk sääger till en hur tråkigt dom tycker det är att man ska sluta, så det blir ju en trevlig effekt av det, man är omtyckt och får nu lite bekräftelse. Helvete vilket ego man är egentligen =) Jag kommer sakna folket på Skajjan ju, helt otroligt massor. Man blir som en ganska bisarr familj.
Så, nog med sentimentalpoängen nu.

Mitt OC beroende börjar bli negativt, jag MÅSTE bara se mer!

It's a kind of Magic!

Jag kan sjunga! Jag vet att jag kan det, för i mitt huvud låter jag precis som dom tre herrarna när jag ligger i mitt badkar, helt nersänkt i vatten, och sjunger med för fulla halsar i deras underbara kompisitioner. Det är verkligen tre män som vet vad dom sysslar med. Förrutom Beatles, som man självklart inte får glömma utan att få skäll, är dessa tre herrars musicerande kamrater det bästa som Storbrittanien har åstadkommit. Dom ljuvliga toner och sköna riff som spelas ur hägtalarna när jag ligger i badet är det får mig att faktiskt kunna sjunga. All denna text kanske framstår som flummig, men lägg er ner i badet, dra på högtalarna på massor med volym och spela låtar som Coldplay - Fix You eller U2 - Where the streets have no name, och känn hur ni på något fantastiskt vis svävar i vattnet.

Verkar för övrigt så att det inte kommer bli varken post idag, eller lunch idag. Jag har inga tillgångar att slösa på pizza, och jag vill nog inte ha quornfärssås, om det ens finns någon. DESSUTOM får jag inte kolla på O.C för Viktoria, hon måste få vara med, men jag tror att jag kan avstå ett litet tag för hennes skull då...

Who wants to live forever anyway?

När jag funderar på hur min dag skall kortfattas och presenteras som ett slags publikt blottande famlar jag i mörker. Visst, jag hade en underbar morgon, en trevlig dag på IKEA samt en otroligt trevlig kväll med pojkarna, men någonting verkar fattas för att denna dag ska vara viktig. Någonting som saknas med många av mina dagar, vad är det som saknas? Är det en krydda som saknas, men som jag inte vet var jag får tag på? Är det en spänning som närmast kan jämföras den som är när man är kär, när man inte vet om det är besvarat, när man blir helt tokig i hela kroppen så fort man ser den personen. Jag vet inte vad det är, men hur som helst ser jag att någonting saknas.

Jag känner dock att jag, från dag till dag kan glömma den bristen, då varje dag, i nuet, är rätt bra ändå. Jag kan känna att dagen är bra, därremot sällan kunna kolla tillbaka och se att en dag har varit bra. Sjukt?

Blottandet av mig själv är egentligen ingenting jag har behov av, eller? Får det mitt liv att bli mer än vad det är utan bloggen? Jag känner att jag säger samma sak om och om igen, flera gånger. Av den enkla orsaken så slutar jag nu, för idag iallafall, så får vi se om imorgon blir lika händelsetomt som denna dag var, i backdspegeln that is.

Will you at least lick my balls? Goodbye Michael!

Nu är det tydligen 3 dagar sedan jag senast vädrade mina tankar. Det börjar kännas lite tråkigt i mitt liv nu. Har börjat jobba igen, så det kan mycket möjligt bero på det. Att jag har hamnat i samma spår igen, efter bara 2 dagar. Detta betyder bara en sak, jag behöver det nya jobbet. Samtidigt känner jag stor tveksamhet och ångest inför det som är på väg att hända. Får nog försöka finna tröst hos någon eller något.

Sen så har jag inte fått tag på Advokaten ännu heller. Ska ta och fixa till det där imorgon så att jag kan få loss pengar, för nu är det pinsamt dåligt ställt här hemma. Vi har så vi klarar oss denna månad, men nästa kommer bli katastrof för mig, att vara skyldig Sofia 6 lakan är inte helt lockande. Försök att förstå hur det är att kolla på sitt kontoutdrag och se 990tusen utan att kunna röra ett enda öre, det är inte lätt...

Vickitoria hade födelsedag idag, vi som ingår i släkten var där ett litet tag och hälsade på. Det var trevligt och massor med tårtor och kakor och annat gott. Sen skulle det sjungas. Hon fick massor med fina saker, av oss en massa saker, samt ett partylinne, som hon tydligen passade bra i, riktigt bra om man får tro Baguetta. Känns bra tycker jag, som faktiskt valde det =)

Jag har haft en sjukt mensig dag idag. Jag tröttande totalt på Sofia, sen hände allt negativt på en och samma gång, känndes som om världen ville rasa samman för mig. Massor med små inslag som blev till ett stort jävla elände. Jag var totalt opepp på pulka tills jag träffade Johan, han har en tendens att få mig på humör igen, även om han var bidragande till att sänka mig. Sjukt.

Imorgon kommer jag att ha väldigt ont i rumpan, men det får jag ta. Det tillsammans med min ensamhet på dagen kommer få mig att sakna Sofia något otroligt. Är det sunt att ha sådana otroliga känslosvall för den man älskar? Ena stunden verkligen känna att lämna henne vore så skönt, för att 2 minuter senare inte kunna släppa blicken och tanken från henne och bara skruva på sig för att hon är så underbart söt? Någonting är nog galet i mitt hufvud.

"Jasså, kostade tvättmedlet bara 40 kronor? Men då tar jag 2 mörka cookies också. :D"

Jag ogillar starkt vad folk tycker och tänker om andra. Förutfattade meningar om folk jag känner och tycker om. Jag ska inte säga att jag är bättre, men jag har i alla fall inte förutfattade meningar om folk jag känner, det är en sak som är säker.

Imorgon startar jobbandet igen efter 2 veckors ledighet, med en fantastisk ambivalens ser jag fram emot det. Jag får träffa mina kära arbetskamrater igen, höra skvallret från Saras kväll med Johan, och en massa annat skoj. Vad som därremot suger är att jag får ta Nattbussen hem =/

På tal om Sara och Johan, jag undrar vad dom gör när dom tittar på film; Äter dom chips, håller dom handen eller sitter dom i varsin ände av soffan? Jag fick just SMS från henne, det verkar inte som att dom sitter i varsin ände i alla fall.

Jag har en passion, den kallas för matchmaking, som jag tydligen börjar bli rätt slipad på. Sara & Johan, vet inte om det gills, dom träffas som vänner. Mitt senaste projekt är Fredrik & Anna, dom har inte träffats ännu, men det kommer. Ska bli kul att se, han skulle nämligen passa in bra.

Vi var och såg en film minsann, Wallander filmen Mastermind. Jag gillade Innan Frosten, något som Viktoria och Anna inte gjorde. Dom var otroligt negativa till denna men ändrade snabbt uppfattning. Den var läskig och obehaglig stundtals, inte på grund av fotot utan mer på grund av den känsla som den lyckades förmedla. Jag hade otroligt toa-brått så jag satt som på nålar, lixom dubbelt. Bra film, klart sevärd och tillochmed rekomenderad.

Jag visste inte att man kunde få bra Service på Burger King, men hon var väldigt trevlig må jag tillstå

Advokaten är nu snart i mitt grepp... Jag ringde honom igår, jag har ringt honom idag. Båda dagarna har flickan i receptionen givit mig en dålig ursäkt, men sagt att hon lägger en lapp med mitt nummer på. Undrar om hon verkligen gör det? Jag önskar att det snart var jul, då kunde jag ge Advokaten en filofax i julklapp =) Kan han inte bara ringa mig?

Sen undrar jag oxå vart Viktoria tog vägen, hon tystnade tvärt. Hon väckte mig och fick mig att gå upp ur min varma sköna säng, men sen helt plötsligt var hon borta när jag väntade mig ett svar. Dumt tycker jag.

Kunde det inte vara Mellandagsrea alltid? Kunde jag inte alltid ha mer pengar än jag har nu? Kunde jag inte alltid få ha semester och tjäna massor av pengar ändå? Svaren på frågorna är dessvärre NEJ. Det stör mig något så in i norden. Jag har haft typ 3 veckors semester i December, det betyder att jag får i det närmaste ingen lön alls i Januari och det är typiskt dåligt. Men vaffan. Jag brukar klara mig.

Har ni tänkt på, att i dessa tider av nya år och liknande så skriver folk resuméer i listform. Jag har tänkt göra det också, men jag ska forska lite mer i vilken typ av lista som är roligast, vilka fakta jag vill förmedla samt hur jag ska presentera den, men var så säkra, den kommer innan ni hinner säga: jagärenrandiselefant!

Jag är ingen randig elefant

Jag blir ständigt mobbad av Sofia för dom byxor jag nyligen handlat inför mitt nya jobb... Idag har jag på mig ett par, och det som är så skönt är att jag trivs fett bra i dom. Hon kanske skulle sluta klaga ;)

Ringde Advokaten idag, han skulle återkomma, han var tydligen upptagen... Jag minns nu att jag faktiskt har skrivit ett mail till honom och påminnt honom om vad han lovade... det var efter en månad ungefär. Tjah, han kanske inte läser sin mail, vad vet man?

Nu ska jag nog dundra ner mot Willys Odenplan och möta Johan för lite Lunchtillagning... ska bli gtt och trevligt...

"Jag vill juh inte ha en moraltant gnällandes om det också..."

Jag har nu en liten fundering. Min mor sa stolt att Advokatfirman minsann var en av Sveriges bästa, att dom var väldigt duktiga på vad dom gjorde. Detta intryck stärktes ytterligare när jag skulle träffa advokaten på kontoret i Uppsala, det var inte direkt en opampig kåk, eller ett blygt kontor när man väl kom in. Dom visste vad dom gjorde helt enkelt. Jag presenterade mig i receptionen och berättade vem jag hade bokat möte med, flickan svarade att det gick bra att sitta ned och vänta så skulle Advoketen komma (Nej, han heter självklart någonting, men eftersom detta är smutskastning vore det inte vackert att skriva ut hans namn). När sen den välklädde herren dök upp, presenterade sig och visade mig in i ett mötesrum så var saker och ting fortfarande bra, han var otroligt trevlig och tillmötesgående i frågan som hade fört mig dit. Efter samtal och ett par skratt så kom vi fram till att Advokaten skulle ringa min ömma moder, sedan på likartad väg återkomma till mig.

   Detta mötet skedde i september om inte jag missminner mig, det var fortfarande rätt varmt ute. Vet ni vad? Min ömma moder har ännu inte mottagit något samtal från denne Advokaten. Jag undrar då, efter denna utläggning, är det verkligen "att veta vad man gör" när man vårdar sina kundrelationer på detta underbara vis? Då detta är en ekonomiskt rådgivande Advokatfirma undrar jag ytterligare om det e så klokt att "skjuta upp besluten" över en så lång tidsperiod?

Nog om detta bittrande, jag ska nu ringa till kontoret i Uppsala och be att få prata med Herr Advokat för att säga som det är, samt att berätta för honom att mitt liv just nu e på väg lite in i en vägg. Hans hjälp är MYCKET välkommen.

Så måste jag handla busskort oxå. Typiskt dumt när man har så bra med pengar.

"I have climbed highest mountain. I have run through the fields. Only to be with you. Only to be with you"

Och med dom orden börjar vi 2006... Sjukt underlig kväll igår, men åter till det sen... Först vill jag reflektera över hur mycket som dricks på nyår... Systemet i Sollentuna, dagen innan Nyårsafton och det var FULLT med folk. Helt otroligt mycket människor och en sjuhelvetes massa sprit, även om det inte syntes på hyllorna att spriten lämnade butiken.

Gårdagskvällen så, jag tänker inte referera middagen mer än att säga att från min sida var det en i stort sett underbar middag, gott att äta, MYCKET att äta och trevligt folk. Festen sen, Många konstiga saker hände, hälften minns jag inte. Jag tror dock att det mesta sjuka hände nere på bron samt efter bron. Det bästa som etsade sig fast i mitt minne var när jag skulle nyårskyssa Viktoria, eller, vi skulle nyårskyssas. Hon trilskas med att utelämna tungan ur bilden med förklaringen; Det e inte otrohet om man inte använder tunga. Snacka om konstiga preferensramar. Men som sagt roligt. Sen har jag hört att jag tydligen stod med en flaska i ena handen, ett glas i den andra och grovhånglade upp folk på måfå. Detta refererades av min flickvän nu under middagen. Hur bra är det egentligen? Har man minnesluckor så har man. En sak minns jag iallafall. Alla flaskor skulle ner på rälsen. Det gick sådär.

Nu ska jag fortsätta att ägna min flickv'än och min baksmälla lite tid.

Den som kommer sist i mål brukar förlora